Hon gråter.

Hon gråter. Det är tysta tårar dolda för omvärlden. Men likaväl är de där. Hon gråter. Varma stora tårar rullar ned för hennes kinder. Hennes axlar skakar av undertryckta snyftningar. Hon vill inte att någon annan ska se. Hon vill inte bli ytterligare en av dem som kastar över sina problem på någon annans axlar. Hon vill att hennes vän ska vara där. Hon vill att någon ska hålla om henne. Hon vill känna tryggheten. Höra någon säga att allt kommer att bli bra. Innerst inne vet hon att allt blir bra tillslut men just nu känns det inte så. Det gör det verkligen inte.

Hon gråter. Är ledsen. Sorgen kommer från ett val. Hon vet inte vad hon ska välja. Hon har ingen aning. Det är därför hon gråter. Ingen annan vet hur svårt hon tycker att det är, hon visste det knappt själv tidigare denna dag. Men nu vet hon. För hon fick veta att hennes val måste vara gjort om femton dagar. Hon förstår inte varför. Hon tänker att hon är för liten att ta detta val. Hon gråter.

Hon gråter.

Hon gråter.

Hon gråter.

Hon lyssnar på musik. Det lugnar henne. Hon skakar inte längre. Hon andas djupa andetag. Lugnar ned sig. Tvingar sig själv till att inse fakta. Hon försöker skriva en lista mer för- och nackdelar men det hjälper inte. Det är fortfarande för svårt. Fortfarande säger hon inget till någon. Och hon gråter. Hon gråter.

Hon gråter.